Plugg, plugg, plugg! Igår var det helgdag och jag struntade i skolan, la ner pennan och följde med några vänner på äventyr till Waipio Valley. Lärde känna nytt folk också som hängde med på äventyret. Vi var 7 tjejer som körde 1 timme bil norrut, gick 30 minuter brant backe för att komma ner till dalen och gick hiking i 1,5 timme i djungeln för att komma åt ett vattenfall längst in i dalen, sedan 1,5 timme tillbaka genom djungeln igen! En av tjejerna hade varit vid vattenfallet en gång tidigare och ledde oss genom djungeln. Det skulle finnas en stig som ledde dit, men enligt mig är en stig tydlig nog så att man hittar samma stig tillbaka. Vi praktiskt taget gick rakt i genom djungel i blindo om det inte hade varit att vi kunde följa vattendraget från fallet. Vi var tvugna att korsa vattnet flera gånger och några av oss bestämde sig för att lämna skorna torra bakom oss och gå barfota resten av vägen. Vi som litade på Iris minne, hon som varit där tidigare ångrade det senare, det var ganska smärtsamt på tillbakavägen när undersidan av fötterna var ömma efter en lång hike på ojämn mark och sten. Hiken var mer av klättring än gång.

Barfota i bikini tog vi oss genom djungeln med en kropp täckt av myggbett. I efterhand hade jag ändå gjort det igen, vattenfallet var otroligt mäktigt och vi hade endel skratt under hiken.

Bergsväggen vattnet föll ner från var ett 250 feet högt stup (ca. 76 m), när man tittade upp för att se var det började trillade man nästan bakåt. Det kändes som att stå nere i en gryta, men kraften av vattenfallet gjorde att det blåste jättemycket där vattnet slog ner. På grund av sådana enorma krafter kan man inte simma rakt under vattenfallet, man kan nämligen bli nertryckt under vattnet och drukna. true story.

 

Efter den avancerade hiken, gick vi till den svarta sandstranden. Så len och mjuk sand! Vågorna var jättehäftiga, behövde bara stå med fötterna i den blöta sanden för att benen skulle bli blöta ända upp till låren när vågorna slog in mot stranden. Vi blev varnade av några omtänksamma lokalbor från dalen om de starka undervattens strömmarna. 

 

En annan snäll själ lät oss åka på flaket på vägen upp från dalen. Vi erbjöd honom lite ersättning för att vi var så tacksamma och trötta som det var, men han sa bara varsågod och ville inte ha några pengar. 

 

Dagens fakta: det finns flygande stenar.

Tro det eller ej, men jag kommer då aldrig att skratta mot en hemmagjord skylt som varnar om flygande stenar igen. Strax efter vi påbörjat vår hike mitt i djungeln kom en sten uppifrån och landade framför mig. Tror inte precis stenar växer på träd och vi var långt ifrån bergsväggarna. Gissa om vi blev chockade haha. 

 

Kvällen avslutades med att Kayla, Cat, Laura och jag åkte och köpte pizza när vi kom tillbaka till Hilo, vi käkade dem bak på Cats pickup truck på parkeringen vid skolan. Det smakade riktigt gudomligt efter vårt äventyr. Idag har varit en dag med studier och lite verk i musklerna.