At last...
... the rain as found Hilo.
Idag har varit en regnig dag, så jag har varit duktig och städat mitt rum. Även duschen fick sig en omgång med klorrengörning och allt. Alla som känner mig på riktigt vet att ger jag mig in i ett projekt, även en tråkig sak som att städa, så måste jag göra det fullt ut. När jag väl började städa var jag ju tvungen att gör allt jag kunde med det lilla jag hade till hands för att få det rent här. Tro mig det är inte det lättaste att få korridorrsrum till Linns standard av rent. Man kommer verkligen ner på jorden och får lära sig att leva med situationen man är i och inte bry sig för mycket om alla detaljer, då skulle jag ju aldrig kunna sova,
Men som sagt, regnigare dagar väntar framför mig. Igår när jag åkte genom stan hade dem stängt vägen närmast havet för att vågorna som uppstår nu slår upp på vägen. Regnet kommer hand i hand med luftfuktighet. Ni vet känslan när man är fullt uppe i städning och byter om fler gånger under tiden för att man blir varmare och varmare, ibland börjar man även öppna fönster och dörrar. Vem vet, det kanske bara är jag som känner så haha. Jag hade redan fönster och dörrar öppna, samt fläkten på högtsta nivå när jag började.
Förutom att städa åkte jag och shoppade. Utnyttjade mina två sista taxikunponger dit och tillbaka med taxi. Kostar 2$, enkel resa, vilket är mindre än 20 kr. Riktigt glad att jag hittade nya short som pssar mmig mycket bättre än de jag hade med hemifrån och två nya toppar. Känns som jag bär samma kläder varje dag till skolan.
Veckan som varit har varit något annorlunda. Laget är i Californien så det har varit träning på egen hand, vilket har funkat sådär. Det är svårt att göra något med färre personer, vi har tränat ihop några dagar och individuellt andra. En av dagarna spelade vi tre tjejer som var kvar, med killarna som är här på slutet av träningen. Det blev 7 mot 7 med 4 tjejer och resten killar. Jag var enda tjejen som utespelare i mitt lag, men det var jättekul. Av någon anledning kände jag igen mig själv mer som spelare på planen, sen jag åkte hemifrån. Antagligen för att vi bara spelade på skoj och jag kunde göra vad jag ville. Dribblade faktiskt förbi killarna några gånger, och för första gången var dem mer förvånade än jag.
Antingen har jag mognat eller så är mina kurser otroligt lärorika, jag bara fortsätter tänka varje lektion, "varför lärde dem inte mig detta i högstadiet eller gymnasiet?" Vi har en textbok i min engelska skrivkurs, varje paragraf i den boken innehåller något vilktigt, bokstavligen talat. Det är irriterande, jag kan inte få in så många detaljer av fakta på så kort tid även om vi jobbar med det hela tiden, en bok borde inte få lov att vara så koncis.
Kan inte vänta nog på att få min nya telefon, förutom att jag har varit otroligt trött på att den jag har nu inte har fungerat som den ska i minst 1 år så går det ju inte att få tag på folk här utan att kunna smsa. Var tvungen att låna min suite-mates telefon bara för att ringa en taxi.
Hoppas ni har det gott där hemma, önskar jag kunde dela med mig av värmen. Jag har så det räcker här. Saknar att vilja ta på mig en mysig kofta och dricka en kopp varm choklad i det svenska höstvädret, eller äta mammas goda mat. Men inte tillräckligt för att längta hemma än, haha sorry! Det skulle vara mammas mat om något...
