Volentärarbete
En regnig dag i Hilo bjöd på lite filmmys på min engelska lektion. Vi såg filmen "42" som handlar om Jackie Robinson, den första svarta baseballspelaren. Klart sevärd film med bra handling, sport och budskap. Jag gillar filmer som är baserade på sanna historier.
Därefter hjälpte jag en vän i laget med volentärarbete nere i bukten, downtown Hilo. Vädergudarna var väl inte direkt med oss men det var faktiskt ganska kul ändå. Vi hjälpte till att coacha en fotbollsträning för pojkar och flickor mellan åldrarna 4-10. Laura som är skadad kunde inte delta lika mycket, desto mer fick jag springa runt med barnen efter mig för att visa vad de skulle göra. Som mycket annat här så var det väldigt oorganiserat, men barnen var jättegulliga och bättre än jag hade förväntat mig. Vilka 4-åringar tränar på att dribbla och 1 vs 1. Inte direkt någon barnlek.
Kvällen avslutades med ett efterlängtat lååångt samtal med min för evigt bästa vän som nu befinner sig i en annan del av USA och bländar alla med sin talang. Hon försökte locka med mig till Florida över spring break till våren, vi får väl se vad framtiden har att erbjuda. Man vet aldrig vart man hamnar, jag hamnade ju här på en ö mitt i stilla havet.
Idag är det för övrigt exakt 30 dagar kvar till jag får träffa familjen. Chockar mig själv med att inte ha någon särskild hemlängtan. Visst skulle jag gärna träffa min familj men livet här flyter på så himla bra. Ända lustiga känslan är att det är november och över 20 grader varje dag!! Svårt att förstå sig på bilderna från julmarknader med snö på Facebook.
How come one year feels like such a long time when you are a child, and now it feels like no time...
Kommentarer
Hur var det med nej inställningen? Du kan vara glad du inte har borta match i Kalifonien minusgrader. Kram Thomas & Lenita
Blir glad att läsa att du trivs, det är ju betydelsefullt för att kunna ta till sig av tillvaron. När är spring break ?
Härligt att höra att du trivs och inte har hemlängtan. Det hade varit jobbigt och svårt att ta till sig både på skolan och i det Ha det riktigt gott min vän, privata livet. Nu har du ju också något speciellt att se fram emot när dina nära och kära kommer över och tar hand om dig i nästen 3 veckor. Inte fritt utan man önskat man varit med. KRAM Stenne
