Hilo, HI

Barfota genom livet

Vad är ett paradis och varför drömmer vi om det? Enligt Bibeln var Eva och Adam i paradiset, men dem sökte ändå efter mer. Om ett paradis i nutidens moderna värld fanns, vore det något fysisk som ens drömmiljö och plats eller är det ett känslomässigt tillstånd vi försöker hitta/uppnå? Är människor generellt sätt bara inte nöjda med det vi har.. borde vi vara nöjda?
Eller kan det vara så att livet är förutbestämmt?
På min resa denna hösten har jag filosofin att det bara är att låta sig fångas upp av strömmen och dras med i den. Om den sen är medströmms eller motströmms lär visa sig. Oavsätt så dök jag och det är det enda som spelar någon roll, för vi har bara ett liv. Är det inte vårat ansvar att ta reda på vad det har att erbjuda?
 
Det ironiska är att hur många gånger jag säger det tlll mig själv så vet jag inte om jag själv någonsin kommer tro på det. För jag är lite av ett kontrollfreak och tanken på att inte veta hur framtiden ser ut skrämmer mig, men det försöker jag ignorera med att göra något som jag aldrig trodde att jag skulle våga. Men det krävdes en rejäl dos ångestattack innan jag insåg min verkliga rädsla. 
 
Jag börjar som smått inse att det inte är solsemester jag är på. Jag försöker vänja mig vid en vardag som består av flipp-flopp till skolan. Jag ser på det lite som en paus från mitt riktiga liv, där det inte är någon press från att jag i framtiden ska jobba med det jag lär mig här utan att det bara är nu som gäller. Jag försöker fokusera på att se något intressant i allt. 
 
En annan tanke.. varför har vi minnen om vi ska leva i nuet? Då har man väl inte tid att titta tillbaka?
Ett minne jag vill dokumentera från denna veckan är när jag vaknade, i torsdags tror jag, och kunde se toppen av vulkanerna för första gången. Himlen var blå och molnfri, jag kunde till och med se de små vita byggnaderna högst uppe för astronomiforskning. Ett bättre tillfälle för citatet "Så nära men ändå så långt borta" finns nog inte. Allting var så klart så det kändes som jag kunde sträcka ut min hand och röra det, men det såg ändå ut att vara så långt borta i fjärran. På bilden går det knappt att urskilja berget i horisonten, man måste se det i verkligheten. 
 
 
 
                                       
 
Några bilder på berget i bakgrunden under morgon, dag och kväll. Mat och lite fotboll med barn från området. 
 
 
 

An ordinary Tuesday

Jag kan inte säga annat än att idag har varit en bra dag. Inga lektioner, bra feedback av coachen och en inplanerad utflykt till helgen! Det här vänjer jag mig gärna vid, men det kommer inte självmant. 
Dagen började som många andra dagar med en bra pratstund med några vänliga ansikten hemifrån. Nu sitter jag här och lyssnar på lite go musik (just nu: Stolen dance - Milky Chance) efter en tsunamiskur och ytterligare ett skype-samtal från Sverige. 
 
Enligt coach så anpassar jag mig bra och han är glatt överraskad över mina prestationer. Han berättade idag för mig att han skulle byta min position på plan, numera är jag en offensiv mittfältare! Han tycker att jag kan hjälpa laget mer där då jag har klarat deras fittnesstest med löpnignarna mycket bra och har ett bra tillslag. Min känsla av coachen hittills är att han är väldigt förnuftig, strikt och ganska pedagogisk. Även om jag kanske inte gillar hans spelsystem, litar jag på hans erfarenhet att det är det bästa att ha i denna divisionen. Han förklarade också att försvaret är väldigt samspelt sedan tidigare säsonger och har en bra personkemi mellan sig, är därför väldigt svårt att slå sig in på en position där med. Så på träningen idag fick jag spela på min nya position, kändes helt okej. Tror jag fattade grundentanken med den, verkade så på coach också. Nu ska jag bara utvecka mitt arbete där och förbättra det. Han förklarade positionen när vi träffade i förmiddags, klarar jag av att utföra det vi pratade om på planen så får jag följa med på borta matcherna om snart 1 vecka!! Så det är bara att kämpa på. 
Vilket som, så känns det bra att ha en plats på planen och i laget. Då vet jag vad jag har att jobba med. Förhoppningsvis ska jag kunna markera mitt revir på den positionen med tiden och få speltid. 
 
Coach är inte bara en coach, man kan nästan kalla honom för en livscoach. Han begär 100% av oss när vi är på träningen och när vi inte är på träningen får vi inte tänka fotboll och vi ska inte heller röra en fotboll, då ska vi ge 100% på det vi gör just i det ögonblicket om det så är att ligga på stranden. Några dagar tillbaka frågade jag honom om vi hade träning på lördag eftesom det fanns en ubåtsutflykt man kunde anmäla sig till på skolan, och ja vi har träning men han sa att  livet består av val. Det är helt okej om jag skippar träningen, det är mitt val, men sen har han val också val att göra. För mig var det självklart att träna eftersom det var det jag åkte hit för att göra i första hand, jag gjorde det valet för flera månader sen.
På söndag ska jag istället iväg och upptäcka en ny sida av ön. Kayla och jag skrev upp oss på en utflykt till Hapuna Bay. Där är en jättefin vit sandstrand som vi ska spendera dagen på. Är jättetaggad på detta!!! För att ta oss dit kör man mellan de två bergstopparna till andra sidan ön. Innan dess ska jag försöka få tag på en snorkel, vill kunna se fiskarna och havssköldpaddorna om jag har sån tur. 
 
Morgondagen innehåller två nya klasser, ett träningspass och så måste jag ta tag i första läxan jag fick igår. 
Nu ska jag kolla lite film innan jag lägger mig och bjuder in drömmarnas distraktioner under en förhoppningsvis svalare natt. Vet inte hur varmt det är inne men ute är det cirka 25 grader såhär halv 9 på kvällen efter en kraftig regnskur som ökade luftfuktigheten och la ett nytt lager svett på min kropp. 
 
Den orangea pricken är Hapuna Bay
 

Back to school

Då var man tillbaka i skolbänken igen. Denna sommaren har varit en av dem bästa i mitt liv tror jag, även om jag jobbat mycket och inte rest längre än till polen så har det hänt så himla mycket roliga saker och jag hade så många mysiga kvällar med familj och vänner. Med alla dessa minnen blickar jag fram mot en händelserik höst. Det kommer bli svårt och jobbigt men förhoppningsvis värt allt besvär. 
 
Idag blev en känslostorm, det var inte mycket som gick min väg men nu verkar det som att det mesta löst sig och att jag är klar över vad som gäller med skolschemat framöver. Det är inte bara språket som krånglar till det då och då, hela skolsystemet är helt annorlunda så jag måste lära mig allt för första gången när det dycker upp ett problem. Det tar verkligen på krafterna att inte bara kunna lösa problemet och få det överstökat på 1 minut. Men livet är inte alltid så lätt och det finns dem som har det värre än mig det vet jag med, men jag måste väl också få lov att få uttrycka mina känslor när jag har det lite kämpigt. Den här bloggen är ju faktiskt trots allt min dagbok just nu. Jag har aldrig skrivit dagbok regelbundet förr, det är faktistk väldigt befriande och skönt att få ner livets gång i skrift ibland. Även om man känner sig sårbar när man öppnar upp sin dagbok för andras ögon, som att blotta sin själ utan att begära något tillbaka. 
 
För att förklara dagen lite enkelt så har jag försökt att ändra några kurser som jag blivit tilldelad innan jag kom hit så att det ska passa mig bättre. Jag fick göra två engelska test när jag kom hit för att de ska veta vilken nivå jag ligger på för att kunna placera mig i engekslakurser i min nivå på kunskaps och teknisk. Detta krånglade mestadels för att den klassen jag ville vara i var full, men läraren lätt mig komma in i den ändå. När jag gick för att få hjälp med att ändra schemat gick inte det. Då jag inte har tagit något TB-test här i USA så får jag inte lov att gå på några lektioner eller registera mig för kurser tydligen. 
Så då gick jag och tog ett test för 3$, det spelade ingen roll att jag testade mig i sverige innan jag åkte hit...
Sedan var systemet överbelastat så jag lyckades inte fixa ändrignarna förrän nu för 1 timme sedan. Men det är äntligen gjort nu, skönt att ha klart mitt schema. Men jag får fortfarande inte gå på några lektioner förrän jag kollat mitt provresultat på onsdag, tur att jag inte har några lektioner imorgon. 
 
Men jag hann gå på två lektioner idag, en engelska skrivkurs med bara internationella studenter (nästan bara jag och asiater) och en kurs om kulturen på hawaii. Jag skulle kunna skriva väldigt mycket om det jag fick veta om den andra kursen, för att sammanfatta det kort så ska vi jobba mycket med grupparbete kring hur familje och  släkt är kärnan i deras kultur. Jag ska få lära mig endel om språket, hur kulturen i familjen fungerar och massa mer. Verkar vara en väldigt svår kurs att ta då man redan har lite handigkapp med engelskan, vet att vi kommer ha stavningsprov och dem skriver med KONSTIGA krumilurer. Men vi ska också åka på utflykt och få laga mat wn gång står det på schemat! Dock kostar kursen 30$!! Tur att kursboken inte är dyrare än 11$..
 
Dagen avslutades med ett hårt tränignspass som gick sådär, eller helt okej. Jag är glad att jag klarade alla sprinter. Efter det ahde vi ett obligatoriskt möte för alla idrottare i gymnastikhallen. Alla coacher presenterades och sedan handlade det mest om sexuella trakasserier. Vi fick bland annat se detta youtube-klippet. https://www.youtube.com/watch?v=TD2EooMhqRI  
Hahah ett roligt sätt att uppmärksamma det hos unga. Sedan var klockan strax efter 7 på kvällen, vi hade inte hunnit duscha efter träningen eller ätit men då fick vi mat utanför gymmet vid poolen. 
 
Det sista jag gjorde innan jag ska sova nu var att skypa med pappa och berätta allt detta. Ja plus att coachen ville prata med mig imorgon på hans kontor, om vad vet jag inte... lite nervöst.
Nu ska jag sova och se fram emot vakna och skypa med familjen när dem äter kvällsmat och jag frukost!
 
Mitt skolschema som det ser ut nu, förhoppningsvis sker inga ändrignar utan jag får behålla det.